Följande berättelse har jag tänkt dela med er under en längre tid (med "längre tid" menar jag... sen i mars, typ), men pga livspusslet och allmän lättja har jag inte kommit till skott. Förrän nu. Det hela börjar med en urtjusig rock som jag fann på Beyond Retro vid Zinkensdamm.
Här är den.
Jag fann den i ett något bedagat skick; den var stukad och skrynklig, hade långa rader av nån konstig uppsprättad vit tråd på framsidan (säkert verk av en omdömeslös ungdom med Sgt Pepper-komplex) och en stor reva på nedre högra sidan framtill. Mitt världsvana öga såg dock direkt att det här var sömnadsarbete av yppersta klass. Passformen var perfekt, och stärkt av högstadietidens MVG i syslöjd slog jag självklart till.
Att fixa till rocken var inga problem (om ni inte redan kände till detta kan jag varmt rekommendera vlieseline för att laga revor i kläder). Under lagningsarbetet fastnade jag dock vid de fastsydda etiketter som återfanns i rockens nacke och vid innerfickan (klicka på bilderna för att se dem större).
När jag köpte rocken var etiketten hel och fin - omild behandling under nån rumlig utekväll har tyvärr orsakat irreparabla skador på det, skulle det visa sig, ganska fragila tyget (c'est la vie!). Nack-etiketten innehöll texten "Henderson-Ames, Kalamazoo, Michigan. Military and Society Goods". Jag gjorde naturligtvis vad vilken normal mänska som helst nuförtiden skulle gjort.
Jag googlade.
The Henderson-Ames Company grundades 1893, och ägnade sig åt att tillverka uniformskläder åt "hemliga organisationer, brödraskap och militären". Grundaren Frank Henderson byggde för övrigt Henderson Castle åt sig själv 1895, men det är (sannolikt) en annan historia. Hur som. 1933 gick företaget ihop med The Lilley Company från Columbus, Ohio (länken går till ett minst sagt självsäkert säljbrev där The Lilley Company meddelar sig positivt inställda till att inreda någon nyöppnad frimurar-lokal - jag antar att det är så man pratar med varandra inom hemliga sällskap).
Det innebär alltså att rocken jag köpt absolut senast kan vara från 1932 och sannolikt kommer från något "hemligt brödraskap". Vidare google-forskning avslöjar att jodå, det är en gammal tempelriddar-uniformsrock, troligtvis från tidigt 1900-tal. Förutom att den helt klart verkade vara värd de 300 kr jag betalat visade den sig också vara ett historisk liten skatt.
För berättelsen fortsätter.
Vid rockens innerficka satt en namnlapp fastsydd:
"B.F KRAFFERT JR".
Det var bara att googla vidare.
B F skulle visa sig stå för Benjamin Franklin.
B F Kraffert Sr föddes 1859, troligtvis nånstans i Pennsylvania-trakten (dock ej helt säker på detta). Han gifte sig med en flicka vid namn Tannie Chase, och tillsammans hann de få - åtminstone on the record - två barn.
Benjamin Franklin Kraffert Jr, son och tillika rockens ägare, föddes 9 november 1898 i Titusville, Pennsylvania. Livet startar dramatiskt för BF Jr; 1910 dör mamma Tannie, och 1911 dör pappa BF Senior. BF Junior blir föräldralös vid 13 års ålder. Han verkar trots detta klara sig relativt bra, och 1920 tar han examen från Princeton. 16 september 1922 fortsätter framgången när han, vid 24 års ålder, gifter sig med Florence Westgate. Bröllopet äger rum på the First Presbyterian Church i Titusville och mottagning hålls för de nära 500 gästerna hemma hos familjen Westgate på East Walnut Street.
Tack vare talrika omnämnanden i lokalblaskan Titusville Herald framträder en ganska detaljerad bild av Benjamin Franklin Jr. Tyvärr skyddas tidningens arkiv av en betalvägg, men med list och nyttjande av Googles cache-funktion har jag lyckats komma åt textinnehållet ändå. Det är en lokaltidning i dess mest sanna form; rapporterna sträcker sig från resultat i lokala idrottstävlingar till vilka utomstädes studerande ungdomar som rest hem till Titusville för att fira jul.
Benjamin Franklin Jr och Florence får två barn, Richard Chase och Nancy. Ben, som han ibland kallas, beskrivs som en av Titusvilles mest framstående medborgare; han tar examen från Virginia Law School 1937 och praktiserar under en längre tid som advokat i stan. Han har diverse lokala styrelseuppdrag, bland annat som ordförande i den lokala "country club":en. Han åtnjuter lokal stjärnglans som en av de mest framstående amatörgolfarna i "the tri-state area" (under åren 1923-1956 vann han the Titusville Country Club Championship inte mindre än 13 gånger - den tolfte finalsegern, över en Dick von Tacky, finns färggrannt beskriven i Titusville Herald). Han tjänstgör i bägge världskrigen (under WW2 är han major i luftvärnet). Nånstans i allt det här blir han, icke att förglömma, bevisligen också tempelriddare.
Dottern Nancy gifter in sig i familjen Russo; 1947 står att läsa i Titusville Herald att en Frank Russo minsann tillbringat jul- och nyårshelgen hos familjen Kraffert. Småstadslivet verkar gå sin gilla gång.
23 februari 1947 drabbas så familjen av en plötslig tragedi. Sonen Richard, eller Dick, hittas död i sin säng av rumskamraten på Cornell University (Ithaka, NY) där han studerar electrical engineering. En senare obduktion visar på "naturlig dödsorsak" i form av ett okänt hjärtfel. Dick dog i sömnen någon gång under natten. Han blev 19 år.
Under en period efter Dicks död arbetar familjen Kraffert för att få ett minnesmärke uppkallat efter sonen, och 1949 beslutar en kommitté att uppföra en swimmingpool i Titusville Recreational Park.
The Dick Kraffert Pool öppnar för allmänheten 1951. Nästa gång poolen dyker upp i media är 1988, då en desperat pool-kommitté diskuterar hur man ska kunna rädda den åldrande poolen från förfall. En swimmingpool, uppger skribenten, har en livslängd på omkring 25 år. Dick Kraffert Pool lever alltså 1988 på lånad tid (att den inte redan då fallit sönder uppges till stor del vara tack vare viss omsorg och vård från borgmästare Ed Myers).
Nu kanske många av er kippar efter andan och undrar "HUR gick det för the Dick Kraffert Pool?", men lugn, bara lugn - poolen lever och har hälsan än idag. Fortfarande öppen för allmänheten, renoverad under 2009/2010, och nu med vattenrutschbana, badhus och snacksförsäljning.
Benjamin Franklin Kraffert Jr fick dock inte vara med och bevittna detta - han dog i augusti 1978. Hade han levt idag (vilket han inte hade, men nu LÅTSAS vi) så skulle han ha firat sin 113:e födelsedag i förrgår.
Kvar för eftervärlden finns the Dick Kraffert Pool i Titusville, Pennsylvania.
Och hans tempelriddarjacka, här hos mig vid Zinkensdamm i Stockholm.
Nästa gång ni uttråkat släpar hem er 26:e menlösa H&M-skjorta eller Monki-topp, prova att googla den. Jag lovar att den information ni får upp, om ni nu får upp något över huvud taget, inte kommer att vara alls lika fascinerande läsning.
Saker får det värde som vi tilldelar dem. Kom ihåg det, i barn av slit-och-släng-samhället.
--
PS #1. HA HA till alla foliehattar som tror att det är från och med Facebook som vi börjat lämna spår efter oss för eftervärlden.
PS #2. If you are related to BF Kraffert Jr and have googled your way here, do not be alarmed. I am not stalking you (not really). I just have Mr Kraffert's templar coat in my possession. It's alive and doing quite well in Sweden.
Wooow...vilken story! Bara så spännande....underbart att läsa.
Oona
Posted by: Oona | 2012-11-11 at 14.58
Kul att du gillar! Nu kan man ägna tråkiga, mörka höststunder åt att fantisera om hur rocken tagit sig från Titusville till Zinkensdamm...
Posted by: Josefine | 2012-11-11 at 16.22
Life!! mycket bra Jose
Respect
Malou
Posted by: Malou | 2012-11-11 at 21.16
Shit vad coolt. Jag bara funderar på alla knappar i en knappburk jag köpte för fem spänn på en loppis. vem har haft dem, vad har de suttit på... men det var svårt att googla...
Posted by: Ulrica | 2013-05-14 at 14.43
Jag vet, sånt är helt fascinerande att tänka på!
Posted by: Josefine | 2013-05-14 at 16.03