Jag har funderat en hel del de senaste åren på vad jag ska ha den här bloggen till egentligen. Kommunikationsjunkien i mig kan numera få snabba fixar på annat håll, vilket gör att jag sällan (för att inte säga aldrig) får den där känslan av en bloggpost som bara måste få komma ut. Men! Så idag kom jag på en sak jag kan ha den här bloggen till:
Långa, arga rants!
Denna gång är det Facebook som är föremål för min upprördhet (och, precis som med mina senaste poster så har detta plötsliga bloggbehov spawnats av en diskussion som redan förts på Facebook eller Twitter).
Vid några tillfällen de senaste veckorna har det dykt upp s.k "Sponsored links" i mitt fb-flöde. Och då menar jag inte "Pages you may like" (som baseras på vad ens vänner gillat) eller "XX gillar länken/posten YY", utan helt lösryckta kommersiella länkar eller "statusar" från företag, utan synbar koppling till mig eller mina vänner. En ny typ av annons, integrerad i mitt vanliga flöde.
Att Facebook flera gånger visat prov på oönskat och självpåtaget "redaktörskap" över folks flöden är inget nytt ("Vi vill bara hjälpa dig genom att visa sånt som vi tror att du vill se!"), och att de nu tycker att själva flödet är en annonsyta som de kan sälja känns på nåt sätt också lite i linje med Facebooks alltmer buffliga och egocentrerade varumärke. Vad som stör mig denna gång är dock att annonsörerna tror att det här är en bra idé.
En av de som ploppat upp i flödet är McDonalds, och jag vet pga irriterade statusuppdateringar från andra vänner att mitt flöde inte är det enda som Donken brakat in i. Plötsligt står McDonalds där och vevar och viftar i mitt flöde och vill ha min uppmärksamhet med nåt jäkla reklambudskap, förklätt till "tips". Min första tanke var "Vänta nu, har jag sagt okej till att McDonalds får prata med mig?". Min andra tanke var "Jag måste blockera de jävlarna!".
En för annonsörer icke önskvärd reaktion.
Har de verkligen missförstått grejen med Facebook så? Hell, har de missförstått SOCIALA MEDIER så? Tror de fortfarande, år 2012, att det är en fråga om exponering? Om att SYNAS? Om att gå och ställa sig framför tvn så att folk som tittar på tvn då istället ska titta på DIG (och dessutom att folk inte ska bua åt dig att flytta på dig, utan gilla dig)?
Jag har inga problem med att flödet ramas in av en kommersiell annonsyta - där kan annonsörerna härja bäst de vill och jag kommer inte att beundra dem mer eller mindre för att de gör det. Att ta klivet in i själva flödet, med poster som är utformade för att likna det "redaktionella" men som enbart syns där för att man som avsändare har betalt för ytan, är dock bara pinsamt och provocerande. Fattar det inte att värdet i att synas i flödet ligger i att folk har VALT att inkludera dem i sitt samtal - inte i att flödet ligger "i mitten på skärmen"?
En annan grej som stör mig - och här är man väl lite yrkesskadad - är missbruket av ordet "sponsring". Det här är klassisk old school-annonsering och inget annat (om än online...). Att man valt att kalla dessa länkar för "sponsrade" kan dock vara lite symptomatiskt för Facebooks allmänna megalomani, och för annonsörernas trubbiga övertro på vad "det här med sociala medier" kan göra för dem.
Vi friskar upp vårt minne: sponsring är associationsmarknadsföring (eller, för att välja en festligare term, "passionsmarknadsföring"). Det innebär att varumärken kan nå sina målgrupper genom att - med respekt och finess - bli en del av något som målgruppen redan brinner för. Typ längdskidåkning, en tryggare stadsmiljö eller fotokonst.
Att tro att man som företag kan dra nytta av sponsringens fördelar genom att betala för att finnas på Facebook är i bästa fall att säga att man inte riktigt vet vad sponsring är, eller - i värsta fall - att man tror att anledningen till att 4.5 miljoner svenskar finns på Facebook är för att vi brinner för själva Facebook och att det finns ett värde i att, lite vagt, "associeras med Facebook".
News flash: vi är där för att vi brinner för att prata med varandra. Facebook är inte grejen.
Att Facebook känner att de kan paketera annonsering som "sponsring" avslöjar, förutom en lite halvsuddig syn på vad sponsring är för något, också en tendens att se sitt varumärke som så pass starkt att man tycker att en annons på Facebook är "mer än en annons". Att vi, målgruppen, skulle gilla den mer eller tro på budskapet mer för att det är på Facebook.
Oerhört tröttsamt, hur man än vänder på det.
Facebook - sluta jiddra med de samtal som användarna för på Facebook. De konversationerna är det mest värdefulla ni har; om ni börjar trasha dem så trashar ni er kärnprodukt (= DÅRLIGT för affärerna).
Varumärken/annonsörer - köpt kärlek är inte riktig kärlek. Vill ni vara med och kramas på Facebook - eller nån annanstans - så förutsätter det ömsesidigt godkännande från alla parter. Sluta genast upp med det här REKLAMTRAMSET.
WORD Jose
Posted by: Malou | 2012-10-03 at 21.30