En fransk fågel, tack.

Äntligen. År av väntan och undran är över. Nu har den inmundigats, den franska fågeln.

Låt mig friska upp minnet på senila läsera och initiera nytillkomna: fransk fågel är en drink som alltid dracks under min barndoms skärgårdssomrar. Av de vuxna alltså. Jag har länge i livet levt under föreställningen att denna drink "finns", men insåg så småningom att så inte var fallet. Eftersom basen är armagnac blir det ju inte så att man blandar en efter jobbet lite sådär. Hur som helst, häromdagen införskaffades äntligen en flaska armagnac av undertecknad. Nationaldagspicknicken på långholmen tillsammans med Morgan och Daniel utgorde utmärkt fond för mitt alkoholäventyr. Jag gjorde som ett litet fransk fågel-kit (fransk fågel "to go", if you will), och begav mig ut i det gröna.

Jag insåg när jag satte mig ner för att dokumentera händelsen här på bloggen att det ju är Daniel som sitter på alla bildbevis. Jag, mitt pucko, tog ju inga kort. Lyckligtvis såg jag att Daniel redan har pluggat fågeln lite på sin egen blogg för dramatisk effekt, så jag sätter stort hopp till att dessa fotodokument kommer att publiceras där.

Vi blandade tre omgångar fågel. Snabb upprepning av receptet:

- ett shotglas armagnac, på vilken man placerar en citronskiva som ett "lock".
- citronskivan täcks med socker på ena halvan och snabbkaffe på andra halvan.
- man lyfter upp skivan, viker ihop som en taco, biter av och sveper armagnacen.

Jag stod när jag packade min lilla drinklåda inför ett kvistigt val av socker. Mitt skafferi bjöd ju på både traditionellt strösocker samt ljust muscovado-socker. Vi gjorde helt enkelt så att första rundan blandades enligt traditionellt 80tals-recept, med strösocker (på 80-talet visste man nog helt enkelt inte bättre). Nästa omgång testades muscovado-sockret, och detta fick ett så positivt genomslag att även tredje rundan gick i muscovadons tecken. Jag var, med bloggen i åtanke, förutseende att ta upp några snabba intryck och synpunkter från mina medkonsumenter, och detta är omdömena i korthet:

Runda ett
Den här rundan blev en fingervisning om problemet som kan uppstå med den franska fågeln: slabbighet. Det drälldes en hel del kaffesocker-citronsaft på Daniels medhavda picknicklakan. Men nog var det gott alltid. Tyckte i alla fall jag.

Morgan: "Jag vill antingen se nån som "kan" göra det här snyggt, eller förfina hur man gör genom erfarenhet. Handlingen ska vara lika njutbar som själva smaken.

Daniel: "Förspelet - näbben - var godast. Armagnacen har en smak som jag inte känner mig helt bekväm med. Jag gillar fågeldelen mer än den franska delen. Andra omgången blir spännande".

Runda två
Vi trodde att vi genom första rundans övning skulle fått bukt med drällandet, men tji fick vi. Daniels fina lakan blev ännu mer nedslabbat av fågelspillning. Daniel lyckades dock relativt bra med sin drink, och redan där kunde ett insupningsgenombrott skönjas.

Morgan: "Inte helt olik första rundan. Nu har problemet med kladdigheten verkligen befäst sig. Man måste koncentrera sig så mycket på intagandet att man inte hinner njuta fullt ut. Men det är definitivt en smak som jag gärna vänjer mig vid".

Daniel: Andra omgången var helt annorlunda än den första - jag slabbade inte alls! Verkligen lyckat. Har fortfarande lite problem med armagnacen, men väntar på tredje omgångens tequila-effekt.

Runda tre
Ja, va hände så på runda tre? Det kom nog nån liten tequila-effekt i miniatyr, för vi kom av oss så pass att jag glömde ta upp skriftliga utlåtanden. I min extas över att ha knäckt den franska fågelns gåta glömde jag helt enkelt bort.

Det som hände i omgång tre var nämligen att jag använde de tre citronskivor jag ratat innan (jag hade förskurit upp en citron hemma). Daniel och Morgan fick de som jag då tyckte såg bäst ut, medan jag åt mig själv la upp en skiva som jag helt dömt ut som "för tunn". Den var nästan så tunn att jag var orolig att den skulle brista av tyngden från kaffet och sockret. Men det var just denna tunnhet som visade sig vara lösningen på gåtan (en "misstagsuppfinning" - lite som penicillinet! Eh...). Anledningen till att vi drällt som treåringar innan var att citronskivorna var för tjocka för att kunna vikas snyggt och för att kunna bitas ur utan att citronsaft spilldes ut i mungiporna, på händerna, ja - överallt. Med en tunn skiva gick det hela som en dans! Jag spillde inte en droppe, och då kom också det av Morgan efterlysta fokuset på smaken istället för intagandet.

Och smaken, kan jag meddela, är det då rakt inget fel på. Denna drink kommer att blandas igen. Och skulle det vara nån därute i rymden som funderar på att försöka på egen hand blir rådet alltså - tunna skivor. Och har ni muscovado-socker hemma ska ni inte vara rädda för att testa. Kanske nån har nåt annat socker som också fungerar?

Om ni fortfarande tvekar hoppas jag att Daniel postar bildbevis. Om mitt skriftliga raljerande inte säljer in upplevelsen borde en bild på fågeln (den har en mycket klädsam och aptitlig skrud!) för alltid slå bort minsta tvivel.

Comments

[josefine]

Istället för "fransk fågel to go" borde jag ju givetvis ha kallat min låda en fransk flyttfågel!

Åhmehåååh, hur kunde jag missa...

[Sten]

Min fågel består av citronskiva med något frystorkat kaffe, en sockerbit och en tvåa konjak. Man får inte svälja förrän konjaken blandats i munnen.
Alltså citronskivan i munnen med skal tuggas sönder. Sockerbiten in och när de lösts slår man in konjaken och blandar allt i munnen. Nu är det tillåtet att svälja och det är nu som man får uppleva den ljuva eftersmaken. Den är obeskrivligt god.

[Josefine]

Aha, konjak! Jag har dock inte sett någon tugga i sig hela citronen med skal och allt - det är hardcore! Men jag håller helt med om att man ska blanda alltihop i munnen (viktigt att inte svälja ner den goda näbben innan man hunnit blanda in spriten).

En tvåa är också min föredragna mängd.

Jag blir nyfiken - i vilka sammanhang har du stött på fågeln? Och känner du den också främst under namnet fransk fågel? Se gärna min nyaste post för en intressant fågelskådning!