JOSEPING

Over here

Skulle bara helt kort meddela att jag kommit fram hel och... eller nej, bara hel, till New York City. Stan har bjudit på sitt allra finaste klarblåa väder, och jag har skaffat ett amerikanskt mobilnummer! Jag kommer nu utan vidare att publicera det här (jag ska ju ändå bara ha det tills april...): +1 646 829 5583. Eftersom Amerikatt är ett mobil-u-land så måste jag betala även när någon ringer upp/skickar sms till mig, men det struntar jag blankt i! Ring och sms:a mig gärna! Jag har kvar min svenska mobil som jag kollar av också.

Ja och idag tappade jag min ena vante. Fan också... lyckans vindar har inte riktigt smekt min kind de senaste dagarna tycker jag. Först datorn och nu det här. Hoppas det vänder snart...

Like a Rhinestone Cowboy

Efter den längsta hemmavistelsen i sitt 3½-åriga liv ska nu denna blogg äntligen få återvända till exotismen och sitt rotlösa urtillstånd. Med kofferten omspikad och handbagaget fyllt med lembasbröd ger jag mig återigen ut på vägarna. Detta innebär att ni, kära läsare, återigen kan se fram emot rafflande redogörelser och rykande rapporter från ny obeträdd (ehrm) mark i främmande land. På den amerikanska vårmenyn står Oscarsgala (lös strejken nån gång då!), Super Tuesday (redan nu på tisdag!), kinesiskt nyår (snart!), St Patrick's Day i stan som uppfann paraden, och såklart - möjligheten att kunna se LOST på tv när det sänds!

Dagens händelse: man vaknar upp med en hel lägenhet att städa ur, en stor koffert att fylla, tiotals plåtar ogräddat lembasbröd, och vad händer? Jo. När man vaknar så går inte ens dator att sätta på. Inget. Helt död. Ett besök på datorernas jourakut och 2800:- senare kan man konstatera: det är alltså INTE bra att ha datorn i sängen/på mjuka underlag. Ifall det rådde något missförstånd kring det.

Swedish Gangster

Nu så. Nu äntligen. Här kommer manuset till gangsterfilmen vi skulle göra på fritids. Jag återger precis som det är nedtecknat, och rättar alltså inte till stavfel, konstiga radbrytningar och annat. Det finns även ett storyboard till, som jag minns att en av våra fritidsledare tvingade oss att göra för att "det måste man göra om man ska göra en film" (lite på samma sätt som min brorsa när han hyrde spel till mitt 8-bitars Nintendo tvingade mig att läsa hela bruksanvisningen till spelet innan jag fick börja spela. Ååååh vuxna är så tråkiga...). Tyvärr har jag ingen scanner hemma, så vi får klara oss utan storyboard så länge. Jag minns att jag har skrivit manus och skulle regissera, eventuellt tillsammans med någon (kanske min kompis Teresa. Jag minns inte). Det finns en (inte helt komplett) rollista:

Övergangster: Calle W
Tjejgangsters: Natalie & Sofia, Lisa, (Linn)
Poliskommisarie: Johan
Förrädare: Calle F
Övriga poliser: David, Hendrik
Övriga gangsters:
Kassörska: Lina A
Brud: Petra
Präst: Lina W
Miljonären:
Statister: Hanna H, Ellika, Anna L, Nina, Julia
Vapenhandlare:
Bankvakter:

---

Gangstermusik.

Röst: I slummen.

Gangsters sitter i sin håla. Cefen läser tiningsrubrik: Många mördade (gangsterliga misstänkt).

Cefen: PERFEKT.

- Nästa rån: Stora statsbanken. Man hör fotsteg. Alla gömmer sig. In kommer kommisarien.

- Ingen här. Han går.

Senare. På väg till statsbanken. Cefen hör röster och sticker och kollar. Han hör. Hoppas allt går bra på brölloppet mr Fisch. Han tänker: Mr Fisch, den kände miljonären. Här finns det nog kosing att hämta.

De kommer in på statsbanken.

Upp med händerna! Kassörskan svimmar. De tar pengarna och sticker. På vägen hemm viker Chefen av och går in mot brölloppet. Men det händer ett litet misstag. Han förväxlas med miljonären. När han kommer ropar alla: Äntligen kommer han! Han blir införd till bruden. När prästen har kommit till: Tager du... mer hinner han inte förrän den så kallade "miljonären" skriker: Upp med händerna. Han rånar bruden, skuter prästen & sticker. Men han sticker inte hem. Han gömmer sig utanför, och när bruden går hem förföljer han henne hem till miljonären. Inne hos miljonären pågår ett förhör om varför han inte kom. Plötsligt ringer det på dörren. Det är gangstern. Han hinner knappt öppna förrän gangstern sticker in pistolen och skriker: Händsopp. Han plundrar lägenheten, skjuter miljonären, binder flickan och sticker. Men när han kommer hem har polisen varit där.

Polissenen: Ni har vi er! De blir bortförda. En polis lägger märke till att Chefen saknas. Han rapporterar.

Samma natt i fänelset. Gangstern tar sig in och befriar ligan. På dagen. Chefen berettar om sina planer.

Cefen: Jag planerar råna riksbanken. När vi gjort det sticker vi till Hawaii. De förbereder sig på rånet. Alla har rånarluvor. De går in på banken. Upp med händerna. Kassörskan blir mördad. Medans rånet pågår ser den klumpigaste en skitsnygg tjej. Han lyfter på rånarluvan & säger goddag. Då får gangsterna bråttom. Tjejen, som visar sig vara en före detta gangster hänger med av bara farten. De reser till Hawaii där sedan tjejen blir gangster.

---

THE END

---

Jag ska pitcha det här för Killer när jag kommer till New York.

Charming Sharm

Tillbaka från en vecka i Sharm el Sheik. En autentisk, mycket genuin egyptisk semesterort grundad på 1980-talet.

Jag vet inte riktigt hur man bäst beskriver stället. Hotell, helt enkelt. Soligt och fint. Mycket sand och öken. Bilar som tutar på en hela, hela tiden, och folk som ropar. En till 99,9% manlig lokalbefolkning, som egentligen inte är någon lokalbefolkning eftersom de bor och har sina familjer på annan ort men åker till Sharm el Sheik för att säsongsarbeta. Kristallklart, blått vatten där man hittar Nemo och många, många fler fisker (vi åkte på snorkeltur och jag har simmat med en stor sköldpadda!). Och just det, sa jag hotell?

De andra två tjommarna på bilden är Audrey och Robin, Emelies kompisar som av en slump också råkade befinna sig i Sharm samma chartervecka som vi. I fonden ser man entrén till "gamla stan" - "Old Egypt", som den antika arabiska skylten så fint informerar om. Bakom portalen öppnade sig det Gamla Egypten, med vattenpips/sjal/snorkelaffärer, antikviteter lika gamla som stan själv och en uppsjö restauranger och caféer där alla självklart älskade svenskar. Very nice people.

Vi reste ospecificerat och hamnade på hotell El Diwan i Shark's Bay. Snorkel- och aktivitetsstranden, kan man säga. Enligt utsago skulle det vara bra att bo i Naama Bay, för det var "där det händer". Vi åkte dit två gånger, för att vi var tvungna att växla pengar. Naama kan nog bäst liknas vid Playa del Inglés eller Playa de las Americas. Vi var helnöjda med Shark's, eller Shark'es som vi så småningom lärde oss säga. Det var en liten grusstrand med ett beduincafé, en restaurang och finfina korallrev med massor av firrar på ett magplasks avstånd.

Facit blir: en lyckad och avslappnande chartervecka i sällskap av en stor mängd ryssar och italienare, en hel del britter och en och annan skandinav. Och jodå, det applåderades i planet när piloten touchade marken på ett kallt och blött Arlanda. Varför vet jag inte - bortbytandet av 23 grader och konstant klarblå himmel kändes - och känns - faktiskt som ett riktigt nerköp.

Häftig!

Okej, jag vet att jag har lovat er ett manus till en gansterfilm, men jag hinner inte skriva in det just nu. Jag och Emelie åker på sistaminuten till Sharm el Sheik imorn, så jag lämnar er med en härlig bild ur en textbok (med bilder, det är nåt slags bildtext-bok tror jag) tillhörandes "Josefine Hådell, 2b".

Den andra bilden är alltså baksidan av den första sidan. Notera hur jag har tryckt så hårt med pennan när jag skrivit rubriken "HÄFTIG!" att det syns igenom på andra sidan.

Snövit, vargen, Hans och Greta

Jag har tillbringat de senaste dagarna i kylan och dammet uppe på min mors vind. Mor ska nämligen flytta, och då blir det till att plöja igenom 25 års lagrade kläder, barnteckningar, pjäxor, näverkontar och diverse andra pinaler uppe på vårt ganska rymliga vindsförråd. Visst, man hittar en del kläder som man faktiskt kan köra favorit i repris på och i vissa fall känner man sig nästan som ett modets Indian Jones som just hittat Inka-skatten. Men vad tänkte man egentligen när man typ mörsade ner gamla uttänjda baddräkter från -92 och alla sina gamla räknehäften från mellandstadiet i lådor att sparas för eftervärlden?

Något som dock är roligt är när man hittar texter och meddelanden (ibland skönlitterära texter, ibland sakliga dokument) som man själv producerat i sina yngre år. Jag har hittat ett antal sådana berättelser och rapporter, och jag tänkte dela med mig av en här. Jag vet inte vilket år den är skriven, men jag har skrivit ganska bra så jag gick absolut i skolan. Tvåan, skulle jag kunna tänka mig. Det är ett rafflande och djärvt relationsdrama som innehåller en stark kvinnlig protagonist, mord, droger och ett samkönat äktenskap. Jag återger den exakt så som den är nedtecknad.

SNÖVIT, VARGEN, HANS OCH GRETA

Det var en gång Vargen som var ute och gick i skogen. Plötsligt mötte han Snövit. Hon skulle hem till Hans och Greta med en flaska vin. Vargen slog följe med henne. Men så småningom gick de vilse. Då blev Vargen arg på Snövit och drack upp vinet. Snövit blev rosenrasande och kastade sig över vargen och slukade honom.

Snövit gick längre in i skogen. Då mötte hon jägaren som hade lockat ut De sju dvärjarna i skogen till sitt pepparkakshus. Där bodde en ful jättinna som Snövit skulle gifta sig med. Men jägare skjöt henne för han ville själv gifta sig med Snövit. Snövit fortsatte sin vandring tills hon kom till Pomperipossas hus. Får jag komma in? Undrade Snövit. Inte föränn du gett mig ett förgiftat äpple. Pomperipossa dog. Då la sig Snövit och sov. Då kom jägarn och skjöt henne.

SLUT

---

Nästa gång ska jag dela med mig av manuset till den gangsterfilm som vi skulle göra på fritids.

Stackars

Så, ett varmt välkommen till nådens år 2008.

Ligger i sängen, kollar på Ronja, dricker Earl Grey och njuter av att inte vara ens det minsta bakfull. En snabb inloggning på Facebook räcker för att tanken "stackars, stackars satar" ska etsa sig fast i huvudet. "*** är BAKFULL". "*** struntar i att gå och lägga sig". Gårdagens fest och min nyårsskål i Trocadero känns som en näst intill Karl-Bertilsk triumffärd.

I förrgår var det förvisso jag som var en stackars, stackars sate. Min fest måste ändå såhär i efterhand utvärderas som "lyckad"; jag gick och la mig i nästan inte ens arla morgonstund, jag minns både saxofonspelande och gitarrspelande, och jag försökte in i det sista vara en god värdinna och förse den krympande skaran gäster med drinkar. Mot slutet har jag endast fläckvisa minnen (allt linjärt och kronologiskt blev kvar i botten på ananasbål-skålen), men jag är särskilt stolt över drinken "Bacardi Razz, öl och gurka" som jag hittade på och bjöd på. Bayersk folköl, därtill. "Jag hoppas att det är ok att jag blandar den med mörk öl...?".

Nå. Förrgårdagen var absolut vidrig (tur att man har en snäll syster som kommer och städar och lagar potatissoppa), och även igår satt sviterna i. Alkohol kändes liksom inte som ett alternativ. Lägg till detta en gravid, bilburen granne som ska på samma nyårsfest, och komforten är total. Kvällen avnjöts hos Emilia, i sällskap av Trocadero, cashewnötter och vänner.

När ämnet nyårsafton avhandlas måste jag också ventilera några tankar kring SVTs nyårsvaka. Framåt fem i tolv kom vi på att alla ju bara hade klockor i mobiltelefonen - inga sekundvisare, alltså. Vi slog på TVn och hade öppen dörr ut i trädgården för att liksom kunna räkna ner tillsammans med Skansen. Enter Jan Malmsjö med ett mycket dramatiskt framförande av "Ring, klocka, ring". Han läser och läser, och runt omkring oss går allt fler nyårsraketer mot skyn. Folk är ju så skjutglada. Men vi väntar. Vi ska vänta in Jan Malmsjö. Så kommer han till slutet av dikten, och börjar räkna: "ETT!.... TVÅ!... TRE!..." i takt med klockans slag.

???

Vad fan?! Förvirringen är naturligtvis total. Jan Malmsjö räknar nerifrån, från ett till tolv, och ropar sedan gott nytt år. Vad hände med "TIO!... NIO!..."?? Vi hade ju inget annat att göra än att bara hoppa över allt och önska varandra gott nytt år.

Jan Malmsjö förstörde tolvslaget. Och inte en rad om det i tidningarna, vad jag kunde se. Vad har jag missat?