Jag och Danielle såg just några av de kanadensiska tjejerna på väg ut för att göra stan. Detta iförda kanske de kortaste kjolar vi någonsin sett. Det är typ som om de hittat ett ganska brett skärp och ba 'ja men vad fint, det här kan jag ha som kjol'. De stod i hissen, och en tjej gnäller till den andra 'Oh my Gaaaaawd, I think my shorts are too short!'. 'Noooooo! They're fine!!!', svarar hon med midjebältet. Håhå jaja... undrar bara hur de har tänkt sitta ner på KCRen... det är tjugofem minuters tågresa till Tsim Sha Tsui...
Annars har vi just spelat ett aslångt Monopolspel. Ingen vann. Vi var tvugna att avbryta. Fast Abraham förlorade. Det var chockerande nog hans första Monopolspel här i livet! Jag har aldrig behövt förklara Monopol från scratch för någon förut. Det kändes minst sagt märkligt.
När vi satt där och spelade kom Mae fram och tittade. Hon hade inte heller sett ett Monopolspel förut. Hon tittade lite, och sen frågade hon 'by the way... I am starting a course on Chinese history and culture... it will end on May 15... if I go to the I-house, do you think they could send a mass e-mail to everyone? Will anyone sign up?'. Jag kunde inte ljuga för henne - våra kurser slutar ju 15 april. Jag försökte förklara det lite snällt för henne, att det kanske skulle bli lite svårt... 'Ah', fortsatte hon, '... and they will also have to pay tuition fee, do you think they are prepared to do that?'. Jag kunde inte säga 'Ärligt talat så tror jag inte att någon vill betala pengar för att gå på din låtsaskurs som de inte kommer få några poäng för, och som dessutom startar efter det att terminen är slut', så jag sa bara 'njaee jag tror inte det, men du kan ju alltid fråga...'. Jag vet inte om hon skulle göra det. Jag tror att hon gick och ringde Ala igen.
Och idag somnade jag i mitt rum på eftermiddagen, och drömde att jag somnade i mitt rum. Jag kom t.o.m. ihåg vad jag drömt i drömmen! Jag vaknade upp av att Pekka och en massa andra hade fest i mitt rum, och sen gick jag ut i korridoren där det höll på att ordnas med något slags bankett. Sen vaknade jag ytterligare en gång, den här gången i mitt vanliga, bankettlösa rum. Det var minst sagt förvirrande.
La la laaa....
Comments