Jag tror att jag har kommit på varför det blir glesare och glesare, och lamare och lamare, mellan posterna. Jag har slutat att förundras.
Nu känner jag ju att det här visserligen är en sanning med modifikation - jag har inte alls slutat att förundras. Men jag har nog vant mig vid att det. I början är ju allting exotiskt och coolt, och man känner för att skriva massor om allt som händer, men efter ett tag blir det fantastiska lite tjatigt. Inte mindre fantastiskt, men liksom... upprepat. Till slut börjar det kännas som att man inte orkar skriva när samma typ av coola grej händer för tionde gången. Man vill ju skriva nya poster om nya saker, som är nya även för en själv. Jag tänker ofta när jag är här att 'shit vad coolt det här är', men nu har gränsen nåtts där jag inte kan förmedla mer genom ord och poster. Det går inte att förstå mer utan att vara här. Och jag orkar inte längre reagera med 'nyhetens uppspelta behag' varje gång jag ser nån göra nåt knasigt eller äter nån äcklig grej. En Hong Kong-bo på utbyte i Sverige skulle med största sannolikhet skriva spektakulära poster om surströmming, systembolagsköer, Melodifestivalen, granskog, ljusa nätter och annat knäppt (till hemmapublikens stora förtjusning), men så småningom vänja sig vid allt detta. Samma sak har nu hänt mig.
Bird's nest, dumplings, knasig shopping, kinatecken, varmt och fuktigt väder, höga berg och skyskrapor har nu blivit som Kalles Kaviar. Typ.
Haha, det var ett roligt inlägg! Men du har ju ändå varit otroligt bra på att berätta, under väldigt lång tid! Det har varit jättekul. Och ännu roligare var det att vara där. Mina jeans sitter fortfarande bra. Och jag är fortfarande lika glad över att de var så billiga...
Posted by: koschbert | 2005-04-12 at 13.04
Haha, det var ett roligt inlägg! Men du har ju ändå varit otroligt bra på att berätta, under väldigt lång tid! Det har varit jättekul. Och ännu roligare var det att vara där. Mina jeans sitter fortfarande bra. Och jag är fortfarande lika glad över att de var så billiga...
Posted by: koschbert | 2005-04-12 at 13.23
Hoppsan då, det var väl roligt att ni får läsa mitt inlägg två gånger!
Posted by: koschbert | 2005-04-12 at 13.24
Det är inte slut än! Det var ingen avskedspost. Jag bara konstaterar lite mellan varven... jag ska ju både åka till Singapore, Tokyo och Yunnan, så det ska nog komma mer stoff så småningom.
Fast, som du säger, ingenting slår verkligheten. Det är roligare att shoppa än att läsa om när andra människor shoppar. Och du ska ha ett erkännande: det var ett bra jobb med jeansen. Jeans är svårt.
Posted by: Josefine | 2005-04-12 at 18.28
Åh, den sista posten! Jaja, det var kul så länge det varade! Haha!
Posted by: gabriel | 2005-04-12 at 19.43
MEH! NEJJE!! Jag ska inte hem än på nästan två månader!! Jag ger inte upp så lätt... som vissa andra.
Posted by: Josefine | 2005-04-13 at 07.21
ååh, tokyo. jag vill också. som du säkert minns fyller jag år i övermorgon! jag har hört att de har väldigt bra födelsedagspresenter i tokyo...
Posted by: lisa | 2005-04-13 at 10.44
Jaha, då får man väl säga farväl till ännu en blog då. Vad ska man nu läsa när man går ut på internet? Det är ju så stort och ödsligt... Echo!
Posted by: Doraemon | 2005-04-13 at 14.37
Du förresten... vilka är det man ringer till när man vill få sina betyg översatta? Börjar bli dags att skicka papper till japanerna.
Posted by: Doraemon | 2005-04-13 at 14.44
Jag tror inte hon läser kommentarerna här längre... It's over man, just accept it! Vi måste gå vidare nu.
Posted by: gabriel | 2005-04-14 at 00.47
MEH! Det här är ju som erat andra hem. Spotta inte på det som är vackert!
Jag vet inte om det där med betygen... jag vet att det finns typ företag som gör sånt, mot betalning... du kan ju fråga på uni eller på din skola eller nåt. De borde ju veta. Vilken skola blir det nu då??
Posted by: Josefine | 2005-04-14 at 05.44