Ja hörni, nu är jag tillbaka från ytterligare en weekend i mainland China, så det här kommer nog också att bli en lång en... En lång marsch.
Veckans resmål är som bekant Kinas ädla huvfudstad: Beijing, eller Peking, som den också kallats. "Meh, Beijing och Peking, det är ju inte alls likt, hur kommer det sig?!", kanske nån undrar, och då kan jag berätta att det är för att Peking kommer från det kantonesiska namnet på stan. De kantonesiska delarna var ju de som hade tidigast kontakt med Väst, bla bla bla.... Hur som helst. I torsdags morse åkte jag, Jennie, Pietro och Etienne dit (vi kom just hem, måndag kväll...). Och det kan jag säga er, att det har varit en riktig toppenhelg.
Om Beijing kan man väl säga som så, att det är en jäkligt stor stad (13 nånting miljoner invånare). Kanske lite för stor. Jag har en teori att om en stad passerar en viss storleksgräns så måste den se ut på ett visst sätt för att kunna fungera tillfredsställande. Och Beijing kanske lämnar lite att önska på det området. Den är väldigt stor på bredden. Utspridd. Mycket, mycket vägar och bilar, och väldigt svårt att få grepp om var man är nånstans, om platsen man är på är centrum eller förort, om man är nära eller långt bort från den plats man ska till (som man inte har en aning om vart den ligger), etc. Man löser allt genom att åka taxi. Billigt och... ja jo, jag tycker nog att man kan säga bra. De finns i tre olika prisklasser: 1.20, 1.40 och 1.60. 1.20 är billigast, eftersom de är crappigast. Och de är verkligen riktiga rishögar (fattar ni?! RIShögar... ha, ha....). Glöm allt vad fjädring heter. En låda på hjul, som tar dig dit du ska eftersom du är alltför långt borta och alltför vilsen. Mycket effektivt.
Första dan så hade vi ett ganska akut problem på halsen: kyla. Det är kallt i Beijing! Nu har jag visserligen läst artiklar på nätet, nåt stockholmskt 'snökaos' eller nåt, jag vet inte... riktigt så kallt var det inte i Beijing. Kanske 9 grader på dan, när solen var framme, och närmare nollan på natten. Men med tanke på att det är 24 grader i Hong Kong idag så kändes det isande kallt. Så det första vi gjorde var att åka till 'Alien Street", ett stort shoppingcenter drivet av ryssar, för ryssar. Jag hade nån vision om att jag skulle köpa mig en kommunistpälsmössa och en yllerock eller nåt annat passande, men riktigt så blev det inte. Huset var fullt med Canada Goose-kopior och andra jackor i samma design (typ North Face, Fubu, Ecko etc). Jag skulle köpa en, men rätt var det var så stängde stället och vi blev utslängda. Bortskämda som vi var med de generösa öppettiderna i Hong Kong (här stänger de flesta affärer typ 10-11 på kvällen) hade vi inte tänkt på att Beijing stänger klockan 6. Så, ingen jacka för mig. Den första kvällen var KALL...
Vi mötte upp med en kompis till Jennie som bor i Beijing (Jennie är från Schweiz, men hon har bott 6 månader i Beijing så hon pratar mandarin och hittar hyfsat bra och sådär...), som tog oss för att äta Pekinganka! Äntligen har jag fått smaka denna gäckande maträtt. Den var god, men ändå lite besvikande... jag menar, pannkaka?! Hur som helst, sen åkte vi till en asschysst bar/klubb. Det har man saknat lite i Hong Kong, utelivet här är visserligen bra, men jag har liksom inte lyckats hitta de där riktigt schyssta ställena... det är alltid västerlänningsstinna barer eller karaokeställen, men aldrig nåt normalt, coolt... hur som helst, det här stället var mycket bra!
Nästa dag var det Förbjudna Staden - ett måste. Den var ju stor, mäktig och inte särskilt förbjuden. Full med folk, faktiskt. Tiananmen Square är ju också... stort. Efter förmiddagssightseeing var vi helt enkelt tvungna att ta itu med jackproblemet, så vi åkte till Xidan - bästa shoppingen. Det finns både affärer och en marknad, och vi rörde oss på marknaden. Vid det här laget hade jag slutat vara kräsen, utan ville bara ha en varm jacka i ungefär rätt storlek. Valet föll på en grön polarliknande jacka. Lappen i nacken säger 'Timberland', men jag vet inte, jag... 200 spänn kostade den i alla fall (efter lite prutning). Sen köpte jag en mössa och vantar också. Jag har lärt mig en mycket användbar fras (jag kommer inte att skriva den här eftersom man ändå inte förstår hur det ska uttalas): 'det är för dyrt!" på mandarin. Säger man de blir det alldeles till sig och sänker priset i ren chockextas. Sen hade vi tänkt kolla på ett tempel, men det visade sig vara stängt, så vi irrade omkring lite i hutong-området (hutonger är liksom små gator med små, gråa hus - slå upp det nånstans om ni vill veta mer, jag orkar inte förklara!), och det var då vi råkade springa på kaféet från vilket jag skrev det lyckliga och lätt förvirrade inlägget nedan. Det är också en sån sak som man inte kan hitta i Hong Kong, och jag känner därför att min iver är befogad. Sen promenerade vi omkring, åt middag, drack drink, promenerade lite mer, och åkte hem.
Nästa dag: då träffade vi på en kompis till Etienne's kompis (alltså, en kompis kompis...). Hon var från Beijing, och hängde med oss hela dagen. Jag och Jennie kunde roat konstatera att både Pietro och Etienne var aningen förtjusta över att ha henne med i sällskapet, och de tillbringade hela dagen kämpandes om hennes uppmärksamhet. Hennes pappa jobbade på kinesiska ambassaden i Italien, och detta tyckte sig då Pietro (som är från Italien) kunna utnyttja. Han la ner mycket energi på att prata så mycket italienska som möjligt, och räddes inte för att klämma i med några operatoner om stunden så krävde. Så fort Etienne lyckades starta upp en liten konversation cyklade Pietro in framför och började sjunga för full hals, för att sedan få en ursäkt att översätta texten. Roligt.
Ja just det - denna dag hyrde vi cyklar!! Det var askul!! Vi cyklade omkring nästan hela dan (eller, ja, halva i alla fall). 20 spänn för en hel dag. Vi hyrde dem i hutong-området, och cyklade till templet som varit stängt dagen innan. Det var mycket fint (kanske inte lika fint som det på toppen av Gushan i Fuzhou, men det hade en 18 meter hög buddha-staty som var mycket imponerande...). Det gick förvånansvärt lätt att cykla i Beijing. Trots att staden är lite kaosig trafikmässigt, och att en viss mån av anarki råder, så kändes det inte så komplicerat. Det finns liksom ganska breda cykelbanor på nästan alla gator, och det där med att trafikreglerna bara följs till en viss del är ju på både gott och ont. Man kan inte riktigt lita på andra människors uppförande, men i gengäld kan de inte kräva så mycket av en själv heller...
hur som helst, efter lunch så åkte vi till ett ASCOOLT ställe som Etienne hade läst om i en fransk tidning. Det hette Beijing 789 (det har ett kinesiskt namn också som jag glömt), och är i stora drag ett stort, övergivet (eller ja, före-detta-övergivet...) fabriksområde, som nu tagits över av en massa konstnärer, artister, fotografer, designers och sånt. Ett jättecoolt nedslitet fabriksområde, fullt med ateljéer, studios, verkstäder, klädaffärer och utställningshallar. Och även barer och restauranger (här och där), med ännu mer konst i sig, eller ställen som är kombinerade barer/studios/ateljéer. Det var SÅ COOLT! Det är helt gratis att gå omkring och kolla, och väldigt mycket var faktiskt väldigt bra! Och på många ställen kan man köpa saker också. Det är kanske inte helt billigt, i alla fall inte med Beijingmått mätt, och eftersom det är små och mer personliga gallerier och studios så känns det lite halvkackigt att pruta. Jag ska lägga upp bilder på det här och på andra saker (jag har ju en kamera nu!!). Det var hur som helst det coolaste på länge. Coolare än coolt.
Sen skulle Pietro ge nån påse med grejer till en syster till en tjej som gick i hans klass (systern var från Hong Kong men pluggade i Beijing), så vi ringde henne och så tog hon med oss ut på middag. En jättebra kinesisk restaurang, som låg precis vid två sjöar med en massa barer runt. Vi gick ut litegrann efter det också, men vi ville inte bli för sena, eftersom jag och Pietro skulle upp astidigt nästa dag för att kunna stryka ytterligare en sak på 'måste göra'-listan: Muren.
Jennie hade redan varit på muren, och Etienne ville hellre gå och kolla på mer tempel, så det var bara jag och Pietro som åkte. Vi hade hittat ett jättebra youth hostel i hutong-området (om ni nånsin åker till Beijing är det där ni ska bo! Jag kan ge adressen... vi bodde inte där, men åker jag tillbaka kommer jag helt klart att göra det), som kunde fixa in en på en hiking-tur till de mindre turistiga ställena. Folk säger att Simatai är bästa platsen (man ska alltså inte åka till de ställen på muren som är närmast Beijing, för de är breda och turistiga, utan ta sig längre bort). Turen vi åkte på var ännu längre bort, och man fick sedan klättra/gå på muren i fyra timmar för att till slut hamna i Simatai (man gick liksom 'tillbaka', mot Beijing). När de sa 'hiking' så menade de verkligen hiking. Det tog drygt tre timmar med minibuss till startstället, som var typ en liten lerväg med några lerhus bredvid. Sen fick man klättra uppför ett berg i drygt 30 minuter för att komma upp till själva muren. Men det var det värt! Jag kan ju passa på att nämna att vi haft fantastisk tur med vädret hela helgen - klarblå himmel och strålande sol! Som en krispig svensk vårdag. Det var riktigt häftigt: den enda 'man-made structure' som man kunde se var själva muren - och då kunde man ändå se mil efter mil av bergskedjor (långt in i Mongoliet!). Såklart fanns det en del försäljare på muren, denna dag i form av några mongoliska tanter som faktiskt klättrade med oss i säkert två timmar. De var faktiskt jättesnälla, pratade (vi fick lite kinesiska-lektioner!), hjälpte en att klättra ibland, och talade om att man kunde 'Go! Look! Look!' varenda gång man kom fram till ett torn. På slutet ville de såklart att man skulle köpa saker, och det kändes faktiskt helt okej. Efter lite prutning vart det inte SÅ dyrt (även om det var dyrare än om man hade köpt det på parkeringen...), och vi hade faktiskt riktigt trevligt med dem. Annars gick vi ganska mycket tillsammans med ett par som var i samma minibuss som vi - en brittisk snubbe (han var helt säkert 35+, en typisk 'asienresenär' - långt tovigt hår i hästsvans, nån konstig t-shirt från Laos, en stor kamera...) och hans japanska flickvän. Han var trädgårdsmästare i Windsor på somrarna, och reste runt i Asien 6 månader under vinterhalvåret (varje år...). Hans tjej var 24 år, och jag vet inte vad hon gjorde. Jag tror att hon bara hängde med. De verkade som att de varit ihop i flera år, för hon sa att hon hade bott med honom i England förut. Hur som helst så var de astrevliga (de hette förresten Nick och Aki)! De var liksom väldigt olika många andra man träffar... jag pratade japansk film med Aki, och hon klagade på att hon tyckte att Nick var en sån 'wanker' som smygskröt för Pietro om att han brukade få rabatt på nån fotoframkallningsfirma i Bangkok... de var helt enkelt extremt slappiga och schyssta! Muren var mäktig, och landskapet var otroligt vackert. En mycket lyckad utflykt.
På kvällen skulle vi på en spelning med Jennies kompis (samma kompis som vi åt Pekinganka med). Det var i ett bardistrikt ute i nåt annat fabriksområde, och återigen visade Beijing prov på att vara en nattstad att räkna med! Det var en musikfestival som utgav sig för att vara 'underground' nånting, och den var i en mycket mummig bar! 20 spänn i inträde (vilket känns helt okej, med tanke på att det faktiskt var många band som spelade!), en Tsing Tao kostade 15 spänn... lokalen var också mycket häftig, med stora, kyrkliknande fönster i målat glas, många sittgrupper framför scenen (så att man faktiskt kan sitta ner bekvämt och ändå se scenen/njuta av musiken!). När vi kom satt det en snubbe med rakat huvud och halsduk på scenen och stirrade blint in i skärmen på en iMac, alltmedan konstiga oljud strömmade ut ur högtalarna. Det var som en parodi. De två nästföljande banden var dock bättre (det ena var till och med riktigt bra!), och sen spelade kompisens band. Det komponerade materialet lät mycket lovande, men tyvärr så var inte allting helt synkroniserat och välstämt... hur som helst, efter det så kom det två till dator-artister, och dessa var faktiskt riktigt bra!! Jag försökte ta reda på vad de hette, men det gick inte. Och just det, mellan banden var det också auktion på kinesisk konst! Jättefina målningar på stora rullar. Tyvärr var de lite dyra... kineser blir så ivriga när det gäller pengar...
Här tar berättelsen slut helt abrupt, för nästa dag var vi tvungna att åka hem. Det var en massa saker vi inte hann med (Sommar/Vinterpalatsen, templen och den vita pagodan bakom Förbjudna Staden, Maos Mausoleum - jag ville ju GÄRNA se Maos lik, men det hanns inte!!), och en massa shopping som aldrig blev gjord. Men det gjorde ingenting - helgen var ändå mycket lyckad! Och det är ju alltid bra att ha en ursäkt att resa tillbaka till nånting. Jag lyckades ådra mig en riktig praktförkylning, och missade därför mitt Kung Fu-prov idag. Men men. Hakuna Matata. Jag kan i alla fall med stolthet bära min t-shirt med texten 'I climbed the Great Wall'. Det ni!
Recent Comments