JOSEPING

Fågel Fenix

Jag har för en tid sedan aviserat för Daniel att jag skulle släppa en fransk fågel-bomb här på bloggen, och med anledning av Stens fina kommentar på en äldre post i ämnet känner jag att tiden nu är kommen. Min kära kollega Maria (som, liksom jag, när ett privatintresse för intressanta drinkrecept) dök nämligen upp på kontoret härom helgen med dels en flaska portvin i försenad födelsedagspresent till mig, och dels ett receptboksfynd utan dess like (dubbel fullträff, kan man säga). Hon hade tillbringat helgen bläddrandes i Tranans drinkbok (like you do...), och funnit något YTTERST intressant. Ladies and gentlemen, jag ger er: Nikolaschka! (har sett stavning med både c och k)

 

Det här är ju ett OTROLIGT stort genombrott på fågelfronten. Tranan, detta välkända stockholmsetablissement, stoltserar med recept på en snarlik drink! Visserligen är det cognac, visserligen serveras den i kupa, visserligen ska det smuttas och inte shotas, men näbben är där (fast citronskivan på bilden är ju så tjock att den mer ser ut som en klyfta). En snabb sökning på the Internets ger en uppsjö träffar på Nikolaschka, och det verkar onekligen som att det finns någon rysk koppling. Hur det blev franskt och fågelorienterat återstår att se. Men till alla er som sett med hånfullt tvivlande min på mig när jag beskrivit denna drink och som klappat mig på huvudet och sagt "visst visst, det är SÄKERT en riktig drink" har jag bara en sak att säga:

IN YOUR FACE, SUCKERRRRRS!!

iphone

Jag har fått en iphone som jobbtelefon dårå. Ett himla lyckat drag. Jag ÄLSKAR den.

Den anlände till kontoret igår via en paketleverans, och jag blev så glad när den kom att det nästan var lite pinsamt. Jag var själv på kontoret just vid tillfället, och när paketkillen hade gått satt jag och öppnade lådan och fnissade högt för mig själv av ren lycka. Det var liksom... inte coolt. Men jag kunde inte behärska mig.

Okej, nu till själva grejen. Jag tycker självklart att det är en grym mojäng, även om jag alltid haft pc hemma (har haft mac som jobbdator vid några tillfällen) och mest är van vid pc. Saker som en mac-person tycker är helt naturliga tar några extra sekunder för mig att intuitivt komma på själv. Som det här som Daniel häcklade mig för på gmail-chatten - det följde inte med någon manual alls i kartongen och det tycker jag var störigt. Inte för att jag är en sån som sträckläser manualen, MEN: jag fattade först inte hur man skulle sätta igång den. Hur man skulle göra med sim-kortet. Och då hade det gärna fått ligga bara en kort, enkel installationsguide som bekräftade det jag började misstänka men inte riktigt vågade göra för det känns inte NATURLIGT, nämligen att sticka in ett gem i ett litet hål på iphonens ovansida. Vafan är grejen med det? Inte bara ska man hålla på och peta med vassa metallföremål in i sin splitternya elektronikprodukt - man ska göra det instinktivt och obesvärat, helt på eget initiativ! Skitkonstigt tycker jag. Men aja.

Som någon påpekade i en kommentar till min facebook-status igår - det är ju faktiskt inte så att iphonen (om man inte räknar allt bubbelplast-knäppande, flöjtspelande, star wars-battlande och sånt) kan göra en massa vitala saker som andra, "vanliga telefoner" inte kan. Maila, surfa, kolla biotider osv... visst, det kan man göra på andra maskiner också. Men grejen är inte VAD man kan göra, utan HUR! Det är ju så jävla smidigt att göra ALLT i en iphone. App-store ska förstås inte underskattas heller - det är ju som ett... magiskt skafferi!

Jag älskar som sagt iphone och när jag är tvungen att trycka på min vanliga SE-lur (som är mitt privata abonnemang) så känns det som att sitta och fingra på en Minicall eller nåt. Det finns dock några saker som jag faktiskt inte gillar med iphonen. Som hörlurarna t.ex., och att det inte GÅR att sätta i sina egna hörlurar i handsfreen (jag skulle gärna vilja plugga i mina Denon-ploppar). Så, som mp3-maskin tycker jag inte att den är så märkvärdig (ljudet är rätt taskigt faktiskt). "Jamen Spotify i mobilen" säger nu kanske vän av Apple, och visst - det är ju en grym funktion. MEN, har använt det under dagen och vid flera tillfällen har ljudet börjat hacka eller blivit tyst långa perioder (nej jag var inte i nån källare eller nåt. MItt på Barnhusbron kan nämnas som exempel på en plats där det hände och där måste man väl för fan ändå ha mottagning). Inte okej. Sen tycker jag att ljudet inte är helt premium. Sen gillar jag inte heller att man inte kan ha Spotify i bakgrunden medan man gör andra saker (vad jag fattar?). Så till musiklyssning föredrar jag nog i längden min gamla Sony Ericsson.

Men överlag så måste jag säga att det här känns som en av de största teknikhändelserna som hänt mig någonsin. Känns mycket spännande.

Vad trött jag blev helt plötsligt

Skärmdumpen ovan föreställer Resumés dagliga nyhetsutskick (från idag). Killen nämns först när man räknar upp namnen i texten, men när det kommer till bild - ja då ska han vara i mitten (samt lite större och lite mer framträdande än tjejerna). Man ser honom först och läser om honom först. Suck.  

Inte vad, utan hur?

Följande, mycket besynnerliga lilla sekvens utspelade sig framför mina ögon idag på Sergelarkaden:

Klockan 12.20 (c:a). En man i 50-60-årsåldern (snarare 60) kommer gående på gatan. Han är ganska välkammad, har glasögon och fin kostym (minns inte om han hade slips, men definitivt matchande kostymbyxor och kavaj). I ena handen har han två kassar från Stadium med två stora, fyrkantiga lådor i. I den andra handen har han - en öppnad champagneflaska.

Han stannar till vid en man som sitter på en av stenbänkarna på arkaden och frågar, med någon typ av utomstockholmsk dialekt (dalmål?) om det finns "någon trevlig park i närheten". Mannen vet att det ligger en kyrka lite längre upp (Adolf Fredrik, reds.anm) och pekar mannen i kostym åt det hållet. Mannen i kostym tackar, tar en rejäl klunk av skumpan, och går vidare upp mot Hötorget.

Jag blir så jävla nyfiken. Hur gick det där till? Hur hamnar en man i kostym med två stora kassar sportartiklar på Sergelarkaden, halsandes champagne mitt på blanka dan en helt vanlig onsdag? Har han fått sparken? Sagt upp sig från sitt jobb, gått och köpt de där inlinesen han alltid drömt om, tagit med sig avtackningsskumpan och bara gått ut på stan? Min övertygelse är att han i alla fall inte var en heltids-knasboll som alltid går omkring med sportartiklar och halsar champagne på stan.

Idéer?

Du har glömt handduk, Christer

Snubblade över en rolig artikel om Christer Fuglesang i Expressen igår (jag läser Expressen väldigt sällan men det låg ett ex och skräpade på MacKinleys när jag aw:ade. Rev således ur papperstidningen. Har försökt leta upp på nätet men jag blir tokig av att försöka navigera på expressen.se...). Christer berättar om några av de utmaningar man ställs inför som rymdresenär. "Att gå på toaletten är något av det mest besvärliga i rymden".

Som man kanske hade kunnat gissa så ställer tyngdlösheten till en del problem när man ska uträtta sina behov. Christer berättar:

"Det är inte bara att sätta sig. Det är en apparat som man måste trycka på rätt knappar på. Jag gjorde inte rätt en gång".

Tack Christer. Det räcker så.

Såhär i semestertider är det ju många som tvingas nyttja alla möjligha olika typer av toalett-faciliteter (dass, mulltoa och guvetallt). Detta kan ju såklart vara knepigt om man inte är bekant med/litar på dasskonstruktionen ifråga. Men en rädsla för att pricka fel i separetten bleknar ju i jämförelse med tanken på att typ tvingas studsa runt i ett rymddass och fånga sina egna bajskorvar med håv.

Dessutom tycker jag att det är extra intressant att citatet ovan kommer från Sveriges enda riktiga astronaut. Liksom, ska inte det här med apparater och knappar vara lite hans forte...?

Man får ytterligare anledning att ifrågasätta Christer Fuglesangs lämplighet som rymdresenär när man läser hans packlista (också publicerad i ovan nämnda Expressen-artikel). Det här är vad han tar med sig ut i rymden:

- En dalahäst
- En replika av Norsk Romsenters Nobelfredspris-medalj
- En schackpjäs
- Minifrisbee med texten "Come fly with me"
- Wargentinmedaljen för Kungliga Vetenskapsakademien
- Polhemsmedaljen för Sveriges Ingenjörer
- Olympiastandar för Sveriges Olympiska Kommitté
- Vimpel för Kungliga Operan
- Silversked för Sametinget
- Neutraline-mjukis för Cern
- Flagga, Djurgårdens IF Fotboll
- Göteborgskarta för Vetenskapsfestivalen.

Eh. Vem lät honom packa själv? Är det inte viktigt med utrymme och last och sånt på rymdfärjan? Mina tankar går osökt till de packlistor man själv gjorde när man var liten och skulle åka nånstans, där man envisades med att ta med sig de mest disparata och opraktiska föremål. Allehanda leksaker, böcker, jättemånga strumpor, matsäck in absurdum (jag minns särskilt en packlista min syrra gjorde när hon var typ sex år, inför en stundande familjesemester, där hon bland annat skulle ta med "EN ÖL TILL PAPPA").

Okej Christer, jag fattar att det här med att bli astronaut och få åka ut i rymden kanske har varit din dröm sen du var sex år. Men måste du använda samma packlista som du skrev då bara för det? Är det verkligen bra att alla de här sakerna svävar omkring i ditt rymdrum? Kommer du ens att få eget rum? Kommer inte kartan över Göteborgs Vetenskapsfestival, dalahästen, frisbeen och allt det andra att helt enkelt att flyta omkring all over the place?

Visserligen ska han ha all heder för att han är vår man i rymden, men någon Zaphod Beeblebox är han nog inte...

You snooze you lose

Imorse tänkte jag att jag skulle unna mig lite. Tryckte på snooze-knappen en extra gång. Eller nej förresten, jag stängde av alarmet och ställde det på nytt och gav mig själv således en dubbelt så lång snooze-tid mot vad mitt standardintervall tillåter.

Men vad hade jag för det? Ingenting!

Strax efter att jag vänt på mig och rullat täcket runt mig så satte någon igång ett mindre tröskverk utanför mitt fönster (06:44). Jag låg och lyssnade några minuter, men insåg uppgivet att allt var förstört. Ingen idé att försöka ligga där och leka sovmorgon, ens i några minuter. Jag gick upp, och fann följande syn:

 

Utanför mig har några vardagssabotörer i reflexvästar påbörjat ett projekt att, av oklar anledning, riva upp gatan igen. Och just denna morgon, just utanför mitt fönster, hade någon av dessa gatans stjärnor kommit på den lysande idén att parkera en... helvetesmaskin, med motorn igång och en orange siren snurrande på toppen, och sen gå därifrån. Där stod det här svarta asfaltsvidundret och dånade på trottoaren, utan någon förare eller skötare eller nånting. Nu framgår det inte så tydligt, men runtomkring på torget stod reflexvästprydda människor och bara tittade. Oklart på vad (varandra? fåglar? bussen? asfaltsmonstret?).

När jag gick hemifrån trekvart senare stod vidundret fortfarande och vrålade, helt övergivet.

Om detta fortskrider kommer jag snart att springa ut med en vägkon på huvudet och en golvmopp som lans för att jaga bort alla asfaltsmonster och reflexsabotörer. Områdets egen Don Quixote.

Fågel in motion!

Episk fågelkväll i Vanadislunden. Det har bloggats en del tidigare (exempelvis här) om den franska fågeln. Daniel är ju en sedan länge invigd fågelskådare, men vid gårdagens sittning invigdes även Fredrik och Johanna i cirkeln. Förloppet filmades, och utgör nu en i sitt slag unik och mycket instruerande skildring av hur man tillverkar och dricker den mytomspunna drinken fransk fågel.

Daniels film är i widescreen och något längre eftersom den innehåller en efterföljande instruktion om bland annat spritsortens betydelse för drinken.

Fredriks film är något kortare, men har i gengäld bitvis lite bättre ljud än Daniels.

Hoppas att detta kan ge fler människor självförtroende att själva testa fransk fågel. Det är gott!

Platsen där allt började...

För snart fem år sedan föddes den här bloggen, som ett resultat av ett då förestående utbytesår på Chinese University of Hong Kong.

Detta år blev ett av de mest omtumlande, bästa och mest rika åren i mitt liv hittills, och jag insåg häromdan att jag inte har publicerat något riktigt album med bilder från den här tiden. Jag har löpande publicerat en del bilder i individuella bloggposter, men aldrig riktigt samlat alla på ett ställe.

När jag nu bestämde mig för att göra detta insåg jag att jag faktiskt har helt bedrövande lite bilder från min tid i Hong Kong (om man sätter det i relation till hur länge jag var där och hur mycket jag upplevde). Särskilt första halvåret är otroligt fattigt dokumenterat (andra halvåret vill jag minnas att jag köpte en ny kamera samt blev allmänt nostalgisk och emotionell över att jag snart skulle åka hem, vilket resulterade i en intensifierad dokumentation). Men jag har försökt skrapa ihop det lilla jag har, och även om det bara är skärvor och fragment så är det ändå något. Det jag saknar allra mest är bilder på de människor jag umgicks med. Det känns tråkigt.

Några av bilderna är väldigt små och grusiga i formatet. De är tagna med mobiltelefon (en i Hong Kong införskaffad Sharp), vilket var relativt modernt på den tiden faktiskt. Jag tyckte att det var coolt bara att mobilen hade färgskärm och polyfona (!) ringsignaler. Optiken kan såklart inte mäta sig med en modern kameramobil, men man ser (oftast) ungefär vad bilderna föreställer.

Varsågoda, jag ger er:

Hong Kong - nostalgispecial!

The world according to SL

Nån mer som sett de nya minutvisarna i busskurerna? De som inte bara visar minutantalet för en viss buss i en liten ruta, utan är mer som skyltarna i tunnelbanan där olika bussars tider, linjenamn etc rullar förbi. Fritextrutor, liksom (de finns att beskåda på exempelvis Västerbroplan eller vid Hornstull, och säkert på en massa andra ställen också).

Hur som helst, idag stod jag och väntade vid ett exemplar av sagda skylt. För det första så tyckte jag att minuterna rusade förbi ovanligt snabbt. Detta hade dock sin naturliga förklaring - det var riktiga minuter och inte SL-minuter, därav upplevelsen av dem som "snabbare än vanligt". Den andra, och mer underhållande iakttagelsen, var vad som händer när den sista minuten har runnit ut. Då står det istället "Nu".

Istället för "Gullmarsplan 3 min" står det alltså "Gullmarsplan Nu".

Det hade ju varit alldeles i sin ordning, om bussen hade kommit när skylten ansåg att den kom. Jag stod vid hållplatsen en god stund, och självklart kom det ingen buss bara för att skylten sa så. Först menade skylten i en dryg minut att bussen kom... kontinuerligt? Sen gick den upp till "1 min", bara för att sedan fortsätta hävda att bussen höll på att angöra hållplatsen i en dryg minut.

Inte nog med att SL har en fristående och säregen definition av hur lång en minut är - nu har de också helt reviderat innebörden av begreppet "nu". De verkar på nåt sätt tro att de kan styra minst sagt... allmängiltiga koncept som t.ex. tid genom att mata in önskad information på sina elektroniska tavlor.

Nästa gång jag går på bussen ska jag meddela chauffören att jag betalar min resa via sms "nu". I min värld är "nu" från och med... nu lite längre än min sammanlagda restid.

The New Order

Tillhör du den lilla men ack så naggande goda skara som läser den här bloggen regelbundet? Då kanske ditt falköga redan nu har noterat att jag har bytt namn på bloggen. Bara sådär. Mitt i brinnande e-bokstumult. Varför?

Det tycker jag att man får.

Dessutom så har jag ogillat den gamla titeln länge och har under en tid funderat på att byta. Den här bloggen har bytt namn ett flertal gånger sedan födseln i augusti 2004. Vid starten hade jag ett namn som starkt anknöt till bloggens ursprungliga tema: min flytt till Hong Kong. Sedan dess har bloggens skepnad morphats om i takt med att min tillvaro förändrats. Det nya namnet är samma som mitt twitter-namn, och förhoppningen är att den nya titeln ska kunna vara något mer statisk även under framtida livseskapader.

Länkar och sådant förändras inte, så förhoppningen är att namnbytet inte ska resultera i några större tekniska obehag.

För att fira tänkte jag bjuda på lite personlig information och plocka upp en frågestunds-utmaning från Lilla Gumman (varje ursäkt för att länka till dem är en bra ursäkt).

 

Vad har du för mobiltelefon?
Jag har en Sony Ericsson W715 (en svart). Har ett (o)lustigt och ihärdigt mobiltelefonsproblem: alla SE-telefoner jag haft stänger av sig själva i tid och otid. Efter att ha reklamationsprocessat och slutligen fått denna telefon som en ersättningstelefon för min förra (en W910i) har jag börjat misstänka att det är jag själv som har någon typ av magnetfält runt mig som slår ut mobil teknologi. Ja, jag kanske är en mutant.

Vilken är din favoritblogg?
Egentligen min systers Skunk-dagbok, men det är ju ingen riktig "blogg" så det får man inte svara. Jag gillar Älskade dumburk. Och Lilla Gumman förstås.

Vad anser du vara ditt sämsta teknikinköp någonsin?
Jag köper ju väldigt mycket tekniska prylar så jag har gjort ett ANTAL dåliga teknikköp. Jag brukar dock inte se detta som något negativt - då har man ju en ursäkt att köpa en ny pryl. Men det tekniska köp som orsakat mig mest vånda senaste tiden måste vara mitt hemmabiosystem, och då zoomar jag in på min receiver  (en Marantz SR5001) som hjärtat av problemet. Visserligen är det min Samsung-tv som är det EGENTLIGA problemet, eftersom det är den som orsakar det irriterande synkfel i ljudet som finns mellan tv-bild och ljud som spelas upp i surroundhögtalarna. Detta fel skulle dock enkelt kunnat avhjälpas med en lip sync-funktion på receivern. Som tyvärr inte finns på denna modell (som jag köpte för typ två år sen och i övrigt är asnöjd med). Jag ÄLSKAR dock allt annat med Samsung-tv:n. Vill jag ordna detta måste jag köpa en ny receiver, och det känns sådär. ACK!

Min LG-laptop har också varit ett kolikbarn från dag ett. Efter två dagar fick jag installera om Windows, och dagen innan jag skulle flytta till New York brann moderkortet upp. Vid närmare eftertanke var det faktiskt ett ASDÅLIGT köp som jag ångrar bittert.

Och ditt bästa?
Min platta, fina Samsung LE40A766. Trots synkfelet. Är också väldigt nöjd med de små Denon-hörlurarna som jag fick i julklapp av mamma.

Vilket är ditt senaste teknikinköp?
Blir lite osäker, men jag tror att det måste vara min dvd-spelare. En Marantz DV6001.

Vad finns det för drömpryl som du önskar dig?
Den här har jag bloggat om förut. Jag skulle vilja ha en manick som jag gissar egentligen är nåt typ av mediacenter, men som ska vara typ sjuhundra gånger mindre krånglig än vad jag har intrycket att medielådorna är idag. Jag tänker mig en liten, liten låda som man kopplar till det trådlösa nätverket och till receivern. Lådan ska vara tyst och strömsnål och inte bli för varm, och så ska den har en skitstor hårddisk i sig (som är asstabil och aldrig kraschar). Så ska jag kunna spela upp ljud och bild på tvn/receivern från lådan, antingen via datorn eller direkt via nån liten display eller nåt (så jag inte MÅSTE sätta på datorn varje gång jag vill spela en låt). Självklart ska man kunna komma åt alla filer i lådan från datorn också, trådlöst, så att man kan bränna skivor och sånt om man vill.

Den som säger att jag ska köpa en Apple-TV klöser jag.

Tittar du på TV via nätet?
Det beror på vad man menar med "tv". Jag "tar del av" en del tv-serier via nätet [host], och jag kollar såklart på Youtube och sånt. Är däremot inte så mycket inne och jiddrar på SVT Play och liknande. Visst, då och då om det är något särskilt jag missat som jag vill se, men jag har inte det som någon regelbunden tv-källa. Jag kollar fortfarande på "vanlig tv" ibland. Mest typ... sitcoms medan jag äter middag.

Har du en mp3-spelare eller använder du mobilen?
Mobilen! Att överge mp3-spelaren och gå över till mobil-lyssning är en av de bästa teknikmanövrarna jag gjort på år och dag.

Har du bärbar eller stationär dator?
Bärbar.

Finns du på facebook? Om ja, har du claimat ditt namn?
Japp och japp. josefinehadell är mitt facebook-namn.